Jag försöker komma ihåg årtalet, men jag minns inte riktigt. Jag försöker googla, men hittar inga träffar som hjälper mig att minnas. Jag chansar:
Ungefär 1998 och några år kring det fanns det på internet ett fenomen som hette Benno-radio. Det var fanzinet (/hemsidan/skivbolaget mm.) Benno som sände nät-radio en gång i veckan. Jag älskade den där nät-radion. Jag gick i gymnasiet i Ystad, bodde på landet med mina föräldrar och MUSIK var det viktigaste i mitt liv. Det absolut största. På ett sätt är det fortfarande det, men jag identifierar mig inte genom musiken jag lyssnar på på samma sätt nu som då. Det är ganska skönt på ett sätt, att ha uppnått den grad av mognad som gör att jag inte längre tycker att folk som inte ser storheten i Sea and Cake är dumma i huvudet. Det är skönt att veta att det finns saker som är viktigare än ha en pin på jackan som man fick med den där sjuan man beställde från Jade Tree. Det är skönt att slippa ringa till till Blekingska nationen och nästan gråtande förklara att "jag MÅSTE få komma in på Jimmy Eat World fastän jag är minderårig!". Det är skönt. Men jävlar vad jag kan sakna de där känslorna ibland ändå. Som tex när jag för något år sedan återupptäckte låten "Nowhere" av det amerikanska shoegazebandet Twitch Hazel. Jag hörde den första gången på Bennoradio i ett program av Torbjörn Thorsén någon gång där i slutet på 90-talet. (Om någon kan hitta mer info om när det gick så är det mer än välkommet!) Att höra den låten igen fick mig att minnas hur det kändes då. Jag minns att jag gillade hur Torbjörn berättade om hur "Nowhere" var den första indiepoplåt han gillade, att han hade varit helt inne på hardcore innan dess. Jag var också ganska inne på hardcore. Och emo, och Red House Painters och post-rock och en del annan musik som liksom var lite för självmedeveten och, om man så vill, pretentiös, för att släppa in den typen av popmelodier som tog närmsta vägen till hjärtat. Och det var någonstans där som Bennoradio kom in i bilden. En del av det som spelades var för popigt för min smak, men jag gillade verkligen idéerna och entusiasmen bakom. Det kanske låter fånigt nu men do-it-yourself-glöden lyste verkligen igenom allt och jag älskade det så jävla mycket. Och på så vis kom nog min smak att breddas och jag började uppskatta indiepop mer och mer.
Låten Nowhere med Twitch Hazel låter ur en synvinkel kanske bara som ett gäng 20-åriga amerikaner som ville vara britter, nån gång i början på 90-talet. Kanske hade jag bara inte hört tillräckligt mycket brittisk shoegaze för att fatta det. ELLER så är det en helt fantastisk låt, den typ av låt som ett band gör tidigt i sin karriär, som passar så jävla bra att avnjutas på sjutumsvinyl, som har den där perfekta blandningen av det återhållet brittiska och det följsamt melodiska amerikanska. Om ni undrar så är det det senare alternativet som är rätt.
Kort efter att jag återupptäckt låten förra året så började jag fundera på att göra en cover. Jag bestämde mig för att det skulle bli under Jian-aliaset. Jag gjorde en serie låtar som Jian för ett par år sedan. Två av dem släpptes som mp3or på Friendly Noise och en kom med på samlingsskivan Splendid Isolation på samma bolag. (De andra har jag tänkt posta här i en evighet, och kommer så att göra inom kort.....) Då var idén att göra covers på låtar från peridoden sent 60-tal - tidigt 70-tal, med bara akustisk gitarr och sång. Nu när covern på Twitch Hazels Nowhere liksom bara flög ur mig i snabb fart så känner jag att det är en ny serie Jianlåtar på gång. 90-tal. Musik släppt på oberoende skivbolag. Sång, analogsyntar och programmerade trummor. Tidsplan: ingen alls. Jian är min kravlösa fristad. Ett par låtidéer finns hursomhelst.
Jian - NowhereTwitch Hazel - Nowhere
